Letting go..cant hold on anymore
Idag så missade jag första lektionen för jag missade bussen men det var ganska skönt att inte behöva stressa så mkt...min dag började bra, jag vaknade ganska pigg och pepp..satte på låten diva med beyonce och fixade mig och allt. Kläderna jag valde är ju dom på bilderna nedanför då som jag tog idag på morgonen8)
Men efter jag gått till bussen och gick av den så förändrades allt, dagen blev ett enda stort mörker. som någon plötsligt slängt in mig i ett hus utan fönster med solen lysande starkt utanför men jag fick inte ta del av den. Ne dagen var hemskt, jag var så emo som man kan bli typ. Det var för olika saker..mest för martin min kusin. Förut så var det ingen tvekan att han skulle överleva. Såklart han skulle liksom, jag överlevde såklart kommer martin det. Ens kusin dör inte, sånt händer bara inte, sånt händer inte oss. Det är så man säger, det ma intala sig men martin är bara en människa som alla andra, bara för han är min familj gör det inte honom odödlig, han kan försvinna lika lätt som en främling på gatan. Men det får inte hända...det får det bara inte...
Sen så var det väl att jag verkligen verkligen verkligen vill bli älskad...ha en pojkvän ni vet, asså jag vet att jag sagt att jag ska vänta tills den finner mig och det gör jag, men tänk om man tittar åt fel håll när den går förbi, ne jag vet inte..det är bara väldigt svårt...varför kan ingen älska mig liksom...är jag inte tillräckligt vacker, är jag för femenin, eller är det bara så att ingen vill han någon som mig..jag vill höra orden ytras " jag älskar dig" men jag förblir i tystnad..
asså just är dag är jag för svag för att vara stark...jag låter allting falla, jag släpper taget, vem vet var det hamlar, jag kanske borde falla med??
Kyssar och kramar på alla som inte finner sin styrka<3
Men efter jag gått till bussen och gick av den så förändrades allt, dagen blev ett enda stort mörker. som någon plötsligt slängt in mig i ett hus utan fönster med solen lysande starkt utanför men jag fick inte ta del av den. Ne dagen var hemskt, jag var så emo som man kan bli typ. Det var för olika saker..mest för martin min kusin. Förut så var det ingen tvekan att han skulle överleva. Såklart han skulle liksom, jag överlevde såklart kommer martin det. Ens kusin dör inte, sånt händer bara inte, sånt händer inte oss. Det är så man säger, det ma intala sig men martin är bara en människa som alla andra, bara för han är min familj gör det inte honom odödlig, han kan försvinna lika lätt som en främling på gatan. Men det får inte hända...det får det bara inte...
Sen så var det väl att jag verkligen verkligen verkligen vill bli älskad...ha en pojkvän ni vet, asså jag vet att jag sagt att jag ska vänta tills den finner mig och det gör jag, men tänk om man tittar åt fel håll när den går förbi, ne jag vet inte..det är bara väldigt svårt...varför kan ingen älska mig liksom...är jag inte tillräckligt vacker, är jag för femenin, eller är det bara så att ingen vill han någon som mig..jag vill höra orden ytras " jag älskar dig" men jag förblir i tystnad..
asså just är dag är jag för svag för att vara stark...jag låter allting falla, jag släpper taget, vem vet var det hamlar, jag kanske borde falla med??
Kyssar och kramar på alla som inte finner sin styrka<3
Kommentarer
Trackback
