Poem- Lilla pojken
Jag skrev denna dikten för att få ut mina känslor..måste erkänna att jag inte är så nöjd men anledningen till denna dikten är viktig för mig och kanske andra känner igen sig i denna dikten så lägger upp den iallafall:/
kramar på er..det finns alltid någon som älskar dig<33
jag minns när jag var liten och satt tryckt i din famn
Du kände jag mig lugn som båten liggandes i hamn
Jag var så jag skulle vara, jag var precis som du ville jag skulle vara
Så när jag sa jag älskar dig så kunde du svara
När jag vill gunga så stod du bakom mig och knuffade hårt
För att få upp farten själv var ännu för svårt
När jag ramlade så släppte du allt och sprang mot mig
Du sa men gubben min var försiktig för jag skulle dö om någonting hände dig
Och när jag grät för någon annan varit dum mot mig så torkade du mina tårar
Och sa dina tröstande ord att jag är mycket mer värd än den som mig sårar
Sedan kramade du mig hårt och torkade bort den sista tåren från min kind
Jag saknar den tiden, den tiden när kärleken var blind
Nu har åren paserat och den lilla pojken finns inte något mer
Nu bara en främling på 16 år är allt du ser
Så under dom senaste åren gick någonting sönder i tusen bitar små
Och hur man ska laga det igen kan ingen förstå
Allt ligger bara utspritt och du låter det förbli
Det kommer väl aldrig riktigt igen kunna vara vi
För nu har den hamn jag legat så tryckt i, släppt mig och jag driver ut bland vågor
Dom som gör så jag drunknar i havet gjort av frågor
Nu när jag yttrar orden att jag älskar dig så ger du mig en sorgsen blick
Jag ser att du drömmen om pojken du aldrig fick
Nu när jag behöver en knuff till hjälp tittar jag bakåt men där finns inte du
Så jag sparkar helt och hållet i blindo nu
Nu när jag faller och skriker på hjälp kan jag inte dina steg höra
och att få blodet att sluta rinna kan jag inte göra
Nu när någon säger någonting som sårar mig och gör så jag gråter
Även hur jag söker tröst så finns du inte hos mig åter
Nu när tårarna kommer får jag torka bort dom själv men bara fler rinner ner
Så blir det tillslut när man sanningen ser
kramar på er..det finns alltid någon som älskar dig<33
jag minns när jag var liten och satt tryckt i din famn
Du kände jag mig lugn som båten liggandes i hamn
Jag var så jag skulle vara, jag var precis som du ville jag skulle vara
Så när jag sa jag älskar dig så kunde du svara
När jag vill gunga så stod du bakom mig och knuffade hårt
För att få upp farten själv var ännu för svårt
När jag ramlade så släppte du allt och sprang mot mig
Du sa men gubben min var försiktig för jag skulle dö om någonting hände dig
Och när jag grät för någon annan varit dum mot mig så torkade du mina tårar
Och sa dina tröstande ord att jag är mycket mer värd än den som mig sårar
Sedan kramade du mig hårt och torkade bort den sista tåren från min kind
Jag saknar den tiden, den tiden när kärleken var blind
Nu har åren paserat och den lilla pojken finns inte något mer
Nu bara en främling på 16 år är allt du ser
Så under dom senaste åren gick någonting sönder i tusen bitar små
Och hur man ska laga det igen kan ingen förstå
Allt ligger bara utspritt och du låter det förbli
Det kommer väl aldrig riktigt igen kunna vara vi
För nu har den hamn jag legat så tryckt i, släppt mig och jag driver ut bland vågor
Dom som gör så jag drunknar i havet gjort av frågor
Nu när jag yttrar orden att jag älskar dig så ger du mig en sorgsen blick
Jag ser att du drömmen om pojken du aldrig fick
Nu när jag behöver en knuff till hjälp tittar jag bakåt men där finns inte du
Så jag sparkar helt och hållet i blindo nu
Nu när jag faller och skriker på hjälp kan jag inte dina steg höra
och att få blodet att sluta rinna kan jag inte göra
Nu när någon säger någonting som sårar mig och gör så jag gråter
Även hur jag söker tröst så finns du inte hos mig åter
Nu när tårarna kommer får jag torka bort dom själv men bara fler rinner ner
Så blir det tillslut när man sanningen ser
Kommentarer
Trackback
