BUBBALICIOUS LIKE ME

Jag vill bara skrika ut..släppa fram allt jag känner. låta tårarna rinna ner, låta smärtan göra sitt...men ingen skulle ändå höra på mig...så jag skriver ner mina ord istället

Hur kan man kunna fly från ensamheten??
Jag klarar den inte mer, jag ligger här i min säng längtar efter att ha någon jämte mig, jag längtar efter att en arm läggs om mig, någon som trycker sig mot mig och andas tung mot mig...kan det vara så svårt att finna den människan, ska det vara så svårt att vilja vara den människan???

Jag drömmer om kärleken, jag drömmer om en pojkvän som älskar just mig...är det verkligen så svårt att göra det.
Jag känner hur hjärtat blöder inombords, jag känner hur tårarna vill rinna fritt men hur mkt jag än vill gråta så släpper jag inte fram tårarna..varför??

Är det något fel på mig, är jag för ful för dig, är jag för feminin, är jag för dum, är jag bara för jag...vad vill du jag ska  ändra, jag gör det om det får dig att älska mig..för jag lever hellre en lögn än i ensamhet!!!

Jag vill bara så gärna bli älskad..jag är fan en kille på 16 år, jag borde ha ett lite seriöst förhållande, jag borde ha någon som säger jag älskar dig bara för han känner för det, jag borde han någon som tröstar mig när jag gråter, jag borde ha någon som jag kan vara just jag med, någon som finns hos mig, någon som saknar mig när jag inte är där...men var är du någonstans...finns du på riktigt eller har jag bara drömt???

Är kanske meningen att jag är en av dom människorna som ska leva i ensamhet, som ska känna smärta och göra någonting av det..men allt jag vill är att bli älskad...snälla om du finns där ute kom till mig<33

Är jag omöjlig att älska?? är ensamheten den ända som kommer finnas hos mig???