En sista tår


Det verkar som man aldrig kan få fälla en sista tår
För den första kärleken är alltid svår
Första gången ens hjärta slår för en annan person
Första gången man fastar i en illusion
Om att detta ska vara för evigt, att ingen kan splittra än åt
För allt kan lagas med det lilla ordet förlåt
Att när folk säger ordet själsfränder tänker dom på er
Man tror att denna kärlek är ett mirakel som sker
En gåva från gudarna för att mäta upp allt det dåliga de givit
Och att med glädje den sanna kärleken in i ens liv skrivit
Men för första gången kommer man lära sig att inget varar oändlighet
För detta blir första gången ens hjärta blir krossat, det jag vet

Så jag frågar, vem vävde min ödesväv och valde att dig sy in
Att ge mig möjligheten att kalla dig för min
Att låta mig luras av alla lögner jag hört förut
Varför envisades jag att tro att detta aldrig skulle ta slut
För tillslut efter alla lyckliga stunder någon en tråd drog loss
Och du föll ut från mitt öde, det fanns inget mera oss
Bara ett krossat hjärta som bevis att du har varit där
Men så går det väl när man för första gången blir kär

Jag trodde jag var klar med kärleken, det är ett idiotiskt tidsfördriv
Jag är huvudrollen i denna pjäs som kallas mitt liv
Och i manuset jag spelar fanns ingen scen med kärleksidioti
Men på något sett i mina repliker skrevs ditt namn in i
Och jag kände hur hjärta började rusa och jag glömde mina ord
Jag glömde allt som existerade mellan himmel och gjord
Utom ditt vackra leende, som du log just mot mig
Att jag skulle bli kär än gång till, vem kunde tänka sig
Efter scenerna med pinsamma stunder och en kyss
Så slutade jag tro på allt som jag upptäckt nyss
Här var den sanna kärleken, den jag gett upp hoppet på
Men här var beviset, han som kan min inre nå
Ja, till slutet av denna pjäs så kommer det vara vi
Men min pjäs blev omskriven till en tragedi
Din karaktär blev som en främling jag aldrig mött
Som den jag än gång älskade hade på insidan dött
Och denna varelse med glädje krossade mitt hjärta med ett hånleende så brett
En pjäs som denna är nu den sorgligaste du sett
I slutet av denna scen var det bara att vänd om och torka tårar
Och att åter minnas om att till slut kärleken en bara sårar

Nu är hjärtat lagat, så gått det nu går
Men det finns sprickor kvar och troligen ännu en tår
Men nu har jag gett upp, jag vet sanningen om kärlekens grymhet
Det är den mest smärtsamma tortyren, det är dess hemlighet
Men jag tänker aldrig åter bli lurad det svär jag på
Men just i det ögonblicket en ängel råkat min blick nå
Förstummad av dess skönhet kan jag inte vända blicken ner
Jag är fångad av denna vackra varelse jag ser
Och jag vet, att nu är jag fast åter igen, en ny väv, en ny pjäs ska det bli
Får åter igen att jag kärlekens makt inom mig släppt fri


RSS 2.0