BUBBALICIOUS LIKE ME

allt jag någonsin önskat är att vacker, är det så fel
Förut sökte jag efter svaren att göra ytan hel
Ställde alla frågor, gick varje stig som gick att gå
Och på något sätt lyckades jag att svaret nå
Någonstans, på någon stig, fann jag någonting
Det som skulle få mig att sluta vara ingenting
Jag blev ett mästervärk, en skönhet i sitt eget slag
Men i ytans reflection, kan jag inte se mitt sanna jag

Är jag mer än min skönhet, är jag mer än vad du ser
Finns det någonting mer du får, när jag allting dig ger
Eller är jag bara ett ytligt ting du mera
Var mitt inre priset jag fick kasera
För min rädsla om jag den tör erkänna
Är att min skönhet ska rinna bort som vattnet i en ränna
Jag vet att skönheten ej är evig, den försvinner till slut
Kommer jag då gå tillbaka till den jag var förut
Sanningen är, jag kan inte tänka mig ett liv där vacker ej beskriver mig
Jag kan ej tänka mig ett liv där jag inte blir sedd av dig

Min skönhet är mitt allt, det jag värdesätter mest av allt
Visst, det låter som mitt hjärta är fruset, evigt kallt
För jag skulle ge om allting för att vara vacker i evighet
Skulle offra allt för att veta stjärnornas hemlighet

För skönhet är mer än vad bara folk tror
Att ens yttre är någonting som bara finns, liten eller stor
Men det är en lögn de intalar sig, för skönheten är en nyckel till en dörr
En som leder till där fula människor aldrig har varit förr
En värld av möjligheter och män som ligger vid dina fötter
Som du är den vackra stammen och de är dina rötter
De gör vad som helst för att tillfredställa alla dina begär
Ja skönhet är en makt som inte alla hos sig bär
Skönhet ger dig möjligheter större än du tänkt
För en vacker människa behöver aldrig hålla huvudet sänkt
För den lämnar människa stumma när den går förbi
Ja, att vara vacker, är ett sett att vara fri

Så jag vill inte sätta i fångenskap åter
Där mitt enda sällskap är tårarna som jag gråter
Jag vill inte bli osynlig och bortglömd som jag var än gång
När ensamheten var olidlig och natten lång
När ingen gav mig chansen att visa mer än vad ögat skåda
Så jag var tvungen att fly för annars fick döden råda
Så förlåt mig om jag verkar ytlig, att jag av mitt yttre är besatt
Men om du hade gått i mina skor, hade du nog med det vart
Att vara vacker är mer än någonting kroppsligt det vill jag lova
Det är som att drömma utan att behöva sova
Och jag ger aldrig upp den här drömmen, jag kämpar tills mitt sista andetag
Men jag vet ej vad jag gör, när jag slutar vara vacker en dag

Jag skulle ge upp mina vingar om du var för svag
För faller du så faller jag

Himmelen är inte ett ljus, inte en värld av moln så vita
Himmelen är där du finns, på dig som med livet jag kan lita
Himmelen är inte gränsen till vad vi kan nå
För vi ska korsa alla gränser, över de vi kan gå

Vi färdas över marken, flyr från allt och ingenting
Försöker se mörker vad som finns omkring
Två vilsna änglar i ett helvete människan har bygt
Två vilsna änglar som försöker hitta platsen där det känns trygt
Två vilsna änglar gråter i takt med stjärnornas bländande ljus
Två vilsna änglars hjärtslag som slår i takt med vågornas brus

Tårarna bryter havets stilla yta och för ett tag skapar ringar, en efter en
Som känslorna på insidan, den minsta motvind och vi störtar igen
När den ena faller så får den andras vingar allting bära
Men att bli lyft igen för det är vad änglar kan begära
Vi kämpar till det sista slaget av både hjärta och vingar
Så länge tårarna på havets stilla yta faller så finns det ringar
Så länge helvetets lågor brinner så lever vi med risken att själen bränns
Men jag skulle låta mig omfamnas av eldens lågotr om du får glömma hur det känns

Slag för slag, Fjäder för fjäder, faller till marken tills allting tar slut
Kommer vi någonsin lyckas flyga fritt som vi gjort en gång förut
Men om du faller, så följer jag. då har jag slagit mitt sista slag
För jag förblir din skyddsängel tills din sista dag
För du är min himmel, mitt ljus, min ängel, glöm aldrig det
För tillsammans ska vi vara tills den sista dagen av en evighet

Den du ser framför dig idag är inte den du såg igår
Hoppas du efter min berättelse förstår

Det fanns en gång pojke, som en outslagen blomma, ack lika skör
Men hans tagar har nu växt fram efter att han slog ut som rosor gör
Honom kan du inte längre stampa på, eller få han att sakta vissna utan strid
Nej du kan inte längre täcka hans ljus, för det finns nu hos själen vid
När du såg honom som bara en knopp, någonting i mängden som smälte in
Så trodde du aldrig att tillslut att att hans skönhet skulle bli större än din
Du trodde aldrig att han skulle kunna bli någonting så mycket mer
Men du blir nu bländad av hans ljus, nu när han mot dig nu ler

Pojken var en skugga från en gestalt som inte gick att tyda
Och han följde varje rörelse, allt han gjorde var att lyda
Men nu har jhan blivit fri, och bestämmer själv vart han ska gå
För han är inte längre gömd bland skugorna, nu han är en stjärna du ej kan nå
Han lyser nu starkare än någonsin förut
Han skapar sig en evig bild, för hans ljus tar aldrig slut

Pojken var den fula ankungen, bortstött och bestraffad med ensamhet
För ingen kunde se vad som gömdes under ytan, vad som var reflectionens hemlighet
Men bilden på den stilla vattenytan förändrades med tidvattnets gång
Och den obetydliga varelsen blev tillslut en svan med en alldeles egen sång
Och nu flyger han högre än molnen, och skådar ner på allt världen som var blind
Men nu förenas solen med hans hud medan han dansar med en vind

Döm inte boken efter omslaget, för det är innehållet som betyder
Hur faktiskt orden om den egna berättelsen faktiskt lyder
Så ta tid att stanna upp och höra sagan om en pojk som förvandlades till någonting
Något som är lika evigt som slutet på en ring

Varför var han tvungen att vänta på att han kunde behaga eran blick
Varför när han inte var så vacker, ni bara förbi han gick
Och nu när ni förundras och söker er närmare för att se
Så måste ni höra om misstagen ni själva har fått ske

Jag kanske må vara som en ros, som en sjärna, som en svan på alla sätt
Jag kanske har funnit ljuset som förvandlingen mig gett
Men jag är ändå samma som igår, fast ändå är jag anorlunda idag
För om sanningen ska fram, så är jag faktiskt bara jag