Det fanns en gång en pojke




Den du ser framför dig idag är inte den du såg igår
Hoppas du efter min berättelse förstår

Det fanns en gång pojke, som en outslagen blomma, ack lika skör
Men hans tagar har nu växt fram efter att han slog ut som rosor gör
Honom kan du inte längre stampa på, eller få han att sakta vissna utan strid
Nej du kan inte längre täcka hans ljus, för det finns nu hos själen vid
När du såg honom som bara en knopp, någonting i mängden som smälte in
Så trodde du aldrig att tillslut att att hans skönhet skulle bli större än din
Du trodde aldrig att han skulle kunna bli någonting så mycket mer
Men du blir nu bländad av hans ljus, nu när han mot dig nu ler

Pojken var en skugga från en gestalt som inte gick att tyda
Och han följde varje rörelse, allt han gjorde var att lyda
Men nu har jhan blivit fri, och bestämmer själv vart han ska gå
För han är inte längre gömd bland skugorna, nu han är en stjärna du ej kan nå
Han lyser nu starkare än någonsin förut
Han skapar sig en evig bild, för hans ljus tar aldrig slut

Pojken var den fula ankungen, bortstött och bestraffad med ensamhet
För ingen kunde se vad som gömdes under ytan, vad som var reflectionens hemlighet
Men bilden på den stilla vattenytan förändrades med tidvattnets gång
Och den obetydliga varelsen blev tillslut en svan med en alldeles egen sång
Och nu flyger han högre än molnen, och skådar ner på allt världen som var blind
Men nu förenas solen med hans hud medan han dansar med en vind

Döm inte boken efter omslaget, för det är innehållet som betyder
Hur faktiskt orden om den egna berättelsen faktiskt lyder
Så ta tid att stanna upp och höra sagan om en pojk som förvandlades till någonting
Något som är lika evigt som slutet på en ring

Varför var han tvungen att vänta på att han kunde behaga eran blick
Varför när han inte var så vacker, ni bara förbi han gick
Och nu när ni förundras och söker er närmare för att se
Så måste ni höra om misstagen ni själva har fått ske

Jag kanske må vara som en ros, som en sjärna, som en svan på alla sätt
Jag kanske har funnit ljuset som förvandlingen mig gett
Men jag är ändå samma som igår, fast ändå är jag anorlunda idag
För om sanningen ska fram, så är jag faktiskt bara jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0