BUBBALICIOUS LIKE ME

bekräfta mig, säg alla de orden jag vill höra
tills du säger dem jag kommer dig förföra
jag ska hemsöka alla dina tankar
ditt hjärta snart bara för mig bankar
ska viska meningar i ditt öra och smeka din arm lätt
Tills du har allt jag ber om till mig gett
Jag kommer trållbinda dig med min blick
för jag är beroende och jag behöver min kick
Jag ska förstöra din värld och sedan ta dess roll
Jag ska styra, jag ska göra så du förlorar all kontroll
Jag ska få dig att älska mig som jag älskar det du kan ge
Jag ska få det jag behöver, vänta bara så får du se

Du är ett stackars offer och jag är en självisk bov
Jag måste ta ditt allt för att fylla mina egna behov
Men jag är tyvärr av din bekräftelse beroende
Medan du blir mer osäker ökar min självförtroende
Medan du blir svagare får jag tillbaka min styrka
tyvärr så måste du offra allt för att mig dyrka
medan du mer och mer gör sönder blir jag hel
Och tyvärr kommer du tro det är ditt eget fel
Ju mer du börjar älska mig blir jag ännu mer egenkär
tyvärr så måste jag ta från dig för att fylla mina egna begär
För att jag ska kunna överleva måste allt inom dig dö till slut
Och när jag är med dig klar kan du aldrig bli som förut

Jag ber om ursäkt för det det jag gör mot dig
För det har även en gång i tiden hänt mig
Men sen blev jag också ett monster lever på oskyldiga ting
Jag önskar jag kunde varna dig med ordet spring
Men jag förblir tyst och börjar sakta på dig leva
Och på din kärlek jag börjar i mig heva
Lämnar inte en droppe åt dig kvar
Nej, jag är ett själviskt monster som tar allt du har

Säg att jag är vacker, säg att du älskar mig så
Så jag kan mer av ditt inre få
Säg att jag är underbar, säg att jag är bästa som dig hänt
Medan jag lurar dig att jag är något som himmelen sänt
Fortsätt säga de orden som ger mig allt jag behöver
Men en dag så kommer du ta slut och då är det över
Då kommer jag dig släppa och låta dig kropp falla
Och jag kommer inte vända om du börjar på mig kalla
Nej jag kommer bara fortsätta från dig gå
och leta efter ett nytt offer att leva på

Vilsen, det är ordet som beskriver livet mitt
Jag trodde att jag äntligen skulle få springa fritt
Men ingen varnade mig för alla villovägar som finns
Och vägen tillbaka jag inte längre minns
Så jag försöker steg för steg, ena foten framför den andra
Att  på något sätt i denna livets labyrint genom vandra
Men jag möter alltid en återvänds gränd eller är åter tillbaka där jag börja
Jag undrar om min saknad har börjat få någon att sörja
För jag är inte riktigt där, jag är bortom räckvid för att ni ska mig nå
Jag är för långt borta för att jag era skrick ska kunna förstå
Så jag fortsätter försöka hitta min väg ut
Men frågan är, kommer jag någonsin lyckas tillslut

Det finns så många stigar att gå, de finns för många val att göra
Ett enda fel och det kan alla mina framsteg förstöra
Jag kämpar mig igenom motvind och slår mig igenom varje motstånd
Men vem vet om jag kommer vara stark nog för nästa rånd

Ibland jag tänker tillbaka, och undra var det första felstegen var
Det första steget mot en riktning där ingenting jag hade fanns kvar
Och på min färd tappade jag allting som jag värdesatte mer än guld
Och allt jag har kvar nu är sorgsna känslor och en smärtsam skuld
Regnet döljer mina tårar som från min dimmiga blick rinner ner
Vinden kväver mina förtvivlna skrik men vad har jag mer att säga då
Jag vet ingenting, jag har tappat orden som betyder någonting
Jag bara fortsätter att gå, jag bara fortsätter att vandra omkring

Kanske det är förgäves. Kanske jag aldrig finner stigen som är gjord för mig
Kanske inte alla har en stig som är bara gjord för sig
Kanske jag har gått mina steg, och fått se det jag borde sett
Kanske jag har fått ge upp allting som livet har mig gett
Så varför ska jag fortsätta gå på tomma stigar som leder ingenstans
Att hitta ut ur denna labyrint inte är någon chans
Jag borde kanske bara sluta kämpa att hitta ut ur det som är mitt liv
Att jag borde sluta få, inse att jag har tagit mitt sista kliv