BUBBALICIOUS LIKE ME

Vilsen, det är ordet som beskriver livet mitt
Jag trodde att jag äntligen skulle få springa fritt
Men ingen varnade mig för alla villovägar som finns
Och vägen tillbaka jag inte längre minns
Så jag försöker steg för steg, ena foten framför den andra
Att  på något sätt i denna livets labyrint genom vandra
Men jag möter alltid en återvänds gränd eller är åter tillbaka där jag börja
Jag undrar om min saknad har börjat få någon att sörja
För jag är inte riktigt där, jag är bortom räckvid för att ni ska mig nå
Jag är för långt borta för att jag era skrick ska kunna förstå
Så jag fortsätter försöka hitta min väg ut
Men frågan är, kommer jag någonsin lyckas tillslut

Det finns så många stigar att gå, de finns för många val att göra
Ett enda fel och det kan alla mina framsteg förstöra
Jag kämpar mig igenom motvind och slår mig igenom varje motstånd
Men vem vet om jag kommer vara stark nog för nästa rånd

Ibland jag tänker tillbaka, och undra var det första felstegen var
Det första steget mot en riktning där ingenting jag hade fanns kvar
Och på min färd tappade jag allting som jag värdesatte mer än guld
Och allt jag har kvar nu är sorgsna känslor och en smärtsam skuld
Regnet döljer mina tårar som från min dimmiga blick rinner ner
Vinden kväver mina förtvivlna skrik men vad har jag mer att säga då
Jag vet ingenting, jag har tappat orden som betyder någonting
Jag bara fortsätter att gå, jag bara fortsätter att vandra omkring

Kanske det är förgäves. Kanske jag aldrig finner stigen som är gjord för mig
Kanske inte alla har en stig som är bara gjord för sig
Kanske jag har gått mina steg, och fått se det jag borde sett
Kanske jag har fått ge upp allting som livet har mig gett
Så varför ska jag fortsätta gå på tomma stigar som leder ingenstans
Att hitta ut ur denna labyrint inte är någon chans
Jag borde kanske bara sluta kämpa att hitta ut ur det som är mitt liv
Att jag borde sluta få, inse att jag har tagit mitt sista kliv