BUBBALICIOUS LIKE ME

På med kläderna, byxor taighta och tröja som visar min gras
rättar till mitt sårade hjärta, efter att det gick i kras
På med sminket som döljer mina brister, borsta perfektion in i mitt hår
Täck över varje skavank jag bär, dölj mitt blödande sår
Öppna dörren, gå ut i världen, utklädd till någon annan en den jag är
Sedan med falska säkra steg mot världen det ut bär

Säger orden utan någon speciell innebörd, säger allt utom det jag känner
Ler ett brett leende som ska dölja tårarna som bakom ögonlocken bränner
Sjunger på låtarna med en text om obetydliga ting och ytlighet
Medan de med djup spelas i mitt huvud som jag lyssnar på i hemlighet
Se på alla andra precis som jag vill att de ska på mig se
Tar en dag i taget, när jag egentligen mot det förflutna vill mig bege
Agera som den jag tycker jag borde vara, lever lögnen jag än gång skapade
Låtsas vara jägaren, medan jag känner för att springa som den jagade

Kollar mig i speglen för den hundrade gången igen idag
Ser till att främlingen som är min reflection döljer mitt sanna jag
Inga svagheter får synas, inga brister ska gå att finna på min barriär
Den som är min förklädnad i denna maskerad där ingen vet vem jag är
Vad som finns bakom masken, ingen får se, den sitter fast som ärren jag har
Efter alla mina skador är det mina bevis, bevis jag tvingas hos mig får ha kvar

Så här förblir det, från sommar till höst, från vinter till vår
Min förklädnad, mitt skådespeleri för evigt består
Men jag undrar, kommer någon någonsin kunna lista ut min sanna identitet
Den  människa bakom allting, vars sanna jag ingen vet
Kommer det komma någon, som ser bakom kläderna och sminket som allting döljer
Vad händer om den människan stannar, och sedan mig på livets färd följer
Kommer den människan vilja ha mig som den jag är, även utan min perfektion
Den som jag har skapat, min ytliga beskyddande konstruktion
Och kommer den människan torka mina tårar som tar med sig sminket jag bär
Kommer den människan plostra om mitt hjärta när smärtan inom mig skär
Kommer den människan tycka jag är vacker även när den ser min morgonfrisyr
Kommer den människan följa mig när jag mina steg mot det förflutna styr
Kommer den människan finna mig unik i mina mjukis och tröjan som jag bär när jag är slut
Kommer den människan stanna istället för att gå som alla andra gjort förut
Kommer den människan älska mig precis som den jag är, med alla brister och fel
Kommer den människan tycka att att utan mig så är den icke hel

Finns ens denna människa, eller är det bara någonting jag en gång drömt
Och sedan efter tiden gått, så har jag hoppats det är sanningen och det glömt
Men tills den människan kommer så fortsätter mina dagar som de alltid gör
Välja kläder, på med sminket, borsta håret, dölja allting troligen tills den dag jag dör

Vackra flicka, jag hatar att se dig gråta
Men det du har fått stå ut med kan du ej förlåta
Låt mig torka bort dina tårar, så kinden är torr bara för ett tag
Orkar ditt hjärta inte kämpa mer så kan du låna några av mina slag
Är själen din begravd i en smärta av frost, kryp då upp i min famn
Är du vilsen i det mörkaste hav, låt min kärlek då bli din hamn
Är du fångad bland skuggor, låt mig vara ljuset som jagar dem bort
När du hatar livet, låt mig bli din livslåga för livet är alldeles för kort
Ge inte upp min vackra flicka för du är aldrig ensam, jag finns här
Så när du faller på dina bara knän, jag lovar att jag dig bär

Du har berättat din livshistoria för mig, en historia byggd på sorgsna ord
Och om man läser mellan raderna man vet vad som gömmer sig där inombord
Du har blivit sårad, lämnad, bortkastad som ett löv som dansar efter vindens kraft
Bortglömd, bara en i mängden, men du är någon som världen aldrig haft
Du är speciell, det finns bara en av dig, så otroligt vacker på ditt egna vis
Så jag ber vinden lugna sig och bära dig till mig i den ömmaste bris
För jag kommer aldrig sluta se dig precis som den du är
Underbar, perfekt, precis allting som jag någonsin begär

Du kanske tro mina ord är lögner vävda på det mest förföriska sett
Men vackra flicka, låt mig bevisa motsatsen med att ge dig någonting jag aldrig gett
Jag har ett ömtåligt hjärta, som kan så lett gå i kras, det är bara ditt om du vill
Men om du inte vill ha det kan det hjärta sluta slå, det kan i mig vara still
Men ge mig en chans vackra flicka, ge mig en chans att älska dig tills mina sista andetag
För jag lovar aldrig att bryta mitt löfte, vackra flicka, till slutet så är det du och jag

Jag känner dig i solens strålar som dansar på min hud
Jag hör din röst när jag inte hör ett ljud
Jag ser dig i dragen du gav mig som speglen reflecterar
Du är alltid hos mig, vill aldrig att vi separerar

Ingen annan dig känner, ingen annan dig hör, ingen annan dig ser
Men du är alltid hos mig, du aldrig mig överger
Du vakar över mig från en plats där jag inte hör hemma än
Men jag vet att en dag vi kommer kunna träffas åter igen
En dag så kommer jag åter vara med dig min ängel som ger mig skydd
För en dag, i slutet av min ödesväv är den händelsen sydd
Och då kommer jag springa in i din famn som jag saknar varje dag
Och efter det så är det för evigt du och jag

När dagarna är svåra, och jag vill helst bara släppa taget
När det känns som hjärtat är snart på det sista slaget
När jag känner mig ensam i skolan mörka korridorer
När jag känner mig övergiven i natten när alla andra sover
Så kommer du till mig, och viskar tröstande ord i mina tankar
Du gör så att mitt skadade hjärta ännu en dag bankar

När solen börjar skina och det snart igen är vår
Medan blommorna åter växer, så växer åter mina sår
För blommorna är ett bevis på att tiden har gått
Och bevisar att det jag saknar jag inte tillbaka fått
Blommorna är detsamma som de jag la vid dig samtidigt som jag sa farväl
Vid din livlösa kropp för den saknade din vackra själ
Precis som jag saknar dig vad eviga sekund av mitt liv
Ibland så mycket att jag faller ihop, att jag inte orkar ta ett till kliv
Jag förstår inte varför de blommorna får återvända till våren nu
Varför får de se världen igen men inte du 
Jag vill bara rycka upp deras rötter, så de får känna lika mycket smärta som jag gör
Samma smärta som när livsglöden sakta inom en dör
För ingen kan ge den bränsle att fortsätta brinna djupt där inne
För du var mitt regn, mitt solsken, men nu är du bara ett älskat minne

Men ibland jag känner dig,ibland jag hör dig, ibland jag ser dig
och varje gång bli jag påmind och hur mycket du älskar mig
Och jag vill att du ska veta att jag saknar dig mer än blommorna sakna vårens kraft
För du var det mest värdefullaste jag någonsin haft