BUBBALICIOUS LIKE ME

På med kläderna, byxor taighta och tröja som visar min gras
rättar till mitt sårade hjärta, efter att det gick i kras
På med sminket som döljer mina brister, borsta perfektion in i mitt hår
Täck över varje skavank jag bär, dölj mitt blödande sår
Öppna dörren, gå ut i världen, utklädd till någon annan en den jag är
Sedan med falska säkra steg mot världen det ut bär

Säger orden utan någon speciell innebörd, säger allt utom det jag känner
Ler ett brett leende som ska dölja tårarna som bakom ögonlocken bränner
Sjunger på låtarna med en text om obetydliga ting och ytlighet
Medan de med djup spelas i mitt huvud som jag lyssnar på i hemlighet
Se på alla andra precis som jag vill att de ska på mig se
Tar en dag i taget, när jag egentligen mot det förflutna vill mig bege
Agera som den jag tycker jag borde vara, lever lögnen jag än gång skapade
Låtsas vara jägaren, medan jag känner för att springa som den jagade

Kollar mig i speglen för den hundrade gången igen idag
Ser till att främlingen som är min reflection döljer mitt sanna jag
Inga svagheter får synas, inga brister ska gå att finna på min barriär
Den som är min förklädnad i denna maskerad där ingen vet vem jag är
Vad som finns bakom masken, ingen får se, den sitter fast som ärren jag har
Efter alla mina skador är det mina bevis, bevis jag tvingas hos mig får ha kvar

Så här förblir det, från sommar till höst, från vinter till vår
Min förklädnad, mitt skådespeleri för evigt består
Men jag undrar, kommer någon någonsin kunna lista ut min sanna identitet
Den  människa bakom allting, vars sanna jag ingen vet
Kommer det komma någon, som ser bakom kläderna och sminket som allting döljer
Vad händer om den människan stannar, och sedan mig på livets färd följer
Kommer den människan vilja ha mig som den jag är, även utan min perfektion
Den som jag har skapat, min ytliga beskyddande konstruktion
Och kommer den människan torka mina tårar som tar med sig sminket jag bär
Kommer den människan plostra om mitt hjärta när smärtan inom mig skär
Kommer den människan tycka jag är vacker även när den ser min morgonfrisyr
Kommer den människan följa mig när jag mina steg mot det förflutna styr
Kommer den människan finna mig unik i mina mjukis och tröjan som jag bär när jag är slut
Kommer den människan stanna istället för att gå som alla andra gjort förut
Kommer den människan älska mig precis som den jag är, med alla brister och fel
Kommer den människan tycka att att utan mig så är den icke hel

Finns ens denna människa, eller är det bara någonting jag en gång drömt
Och sedan efter tiden gått, så har jag hoppats det är sanningen och det glömt
Men tills den människan kommer så fortsätter mina dagar som de alltid gör
Välja kläder, på med sminket, borsta håret, dölja allting troligen tills den dag jag dör