BUBBALICIOUS LIKE ME

jag dör. Jag får abstinens eller något. Vill ut och gå, måste ut och gå, men kan inte ut och gå..för om inte jag den ända som har märkt det så är det så jävla kallt ute. Vindarnas kyla är ju som bitchslappar i ansiktet.  Det kan jag inte gå ut i. Visst jag är knäpp men inte så knäpp. Men känner hur skuldkänslorna växer inom mig för jag inte kan gå min dagliga runda...får väl gå dubbelt så långt imon, jag vet inte. Jag vill bara ut och gå. Det räddar mig från alla känslor. Jag blir lugnare för vad vågen kommer visa imorgon men nu kan jag inte sluta tänka på det. Herre gud, detta är inte kul allså, och sen att man måste äta sen ikväll gör inte saken bättre, kanske kan skippa den eller äta något som inte är så farligt..jag vet inte, men det är inte okey...

Vet vissa människor kommer finna detta inlägg cp och förstår inte vad som är fel på mig och sanningen är jag vet inte heller...jag bara måste, det är som på liv och död. Jag blir lyckligare av det, jag blir duktigare på att ha koll på mitt liv, om min kropp är i oreda så är mitt liv det, om jag har kontroll över mig själv så har jag kontroll över  mitt liv..det är så det funkar. Kalla mig vad du vill, missfoster, anorektiker, idiot, benrangel...men detta är vad jag måste göra för att leva...