BUBBALICIOUS LIKE ME

Där ingen annan kan vara, det är där du går
Du är den som in i det djupa når
Du trotsar skuggorna som försöker jaga dig bort
Muren som ska hålla dig ute är allt för kort
Vet inte vad du gör för att klara varje hinder jag byggt
Men från dig blir aldrig mitt innersta tryggt

Du kan vara mild som en vind som leker med mitt hår
Men vinden kan förvandlats till en storm där jag står
Och som regnet i stormens vrede rinner tårarna på min kind
Ack vad jag fruktar när jag känner den ömmaste vind

Jag vill att du ska älska mig för att jag är jag
Men på något sett så är jag ändå för svag
För jag blir aldrig bra nog för att fylla alla dina krav
Dina ord blir ditt vapen och jag blir för dom en slav
Även om jag försöker kan jag inte lura mig själv med att ljuga
Jag förblir en människa som aldrig kommer duga

När nätterna kommer och jag ligger vaken för dina tankar i mig skriker
Jag blir den i slutet av dagen som alltid dig sviker
Jag försöker lista ut vad det är som jag gör fel 
Men jag finner aldrig svaren, inte ens en del
Jag får vakna imon åter med dig redo säga vilken besvikelse jag är
Och jag vet att jag åter kommer ligga i sängen och fråga det här
Varför är det så här, varför kan inte jag någonsin vara god nog åt dig
Vad är det som igentligen är fel på mig

Du är den enda som kan skada där annars jag har försvar
Du är den enda som kan ta från mig och lämna ingenting kvar
Du är den enda som kan riva sönder mitt inre lika lätt som ett blad
Du är den enda som kan få mig att skriva denna rad....

Du är den du är och jag älskar dig, så varför kan inte du säga detsamma till mig?