det fanns en tid
Det fanns en tid du glömde min existens
Tror inte du vet hur att glömmas bort faktiskt känns
Det fanns en tid när jag var osynlig under dagarna som gick
Bara gå och vänta på att en enda ska våga möta min blick
En som skulle se sanningen, se mina tårar som på kinden rann
Men ingen då såg tårarna, ingen min blick på vägen fann
Det fanns en tid när ordet vacker inte viskades i mitt öra
Det enda ord som yttrades skreks bara för att förstöra
Det fanns en tid när jag föll och ingen sträckte ut en hjälpande hand
När jag själv var knuten men inte var bunden till någon med ett band
Det fanns en tid när jag inte orkade att fortsätta leva så här
Så jag bestämde mig för att följa reglerna som alla andra lär
Så nu står jag här, laglydig och synlig men vilsen på en annan stig
För denna väg är inte min att gå, jag borde inte slåss i detta krig
Jag är nu en soldat som slåss mot vardagens lögner och besvär
Mina fiender är nu spegeln och siffrorna som displayen på vågen bär
Mina största vapen är träning och svältens kraft
Jag slåss för att få det jag aldrig riktigt haft
Jag söker efter stigen som leder till en annan framtid en den ödet skrivit
Ja försöker komma över murarna som ingen ännu har rivit
Sanden i livets timglass rinner sakta framför mig ner
Tiden jag har kvar når snart sitt slut, snart finns jag inte mer
Hur ska jag spendera min sista tid i denna värld är frågan
Kommer jag hinna bli fri från denna ytliga plågan
Den smärtan som är priset jag fick betala för att bli den jag är
Att skapa det mästervärk som är det ytliga skalet jag bär
Penslen håller jag i ett stadigt grepp, försöker dra linjer så allt blir rätt
Jag använder färger och målar en kamoflash för att dölja det som skett
Jag målar över tårarna och lägger till ett leende så jag lurar er blick
Jag lägger till den skönhet jag inte från början fick
Jag målar nu utanför linjerna och skapar mig en bild värd att se
För jag var innan ett tomt blad som ingen ville sin tid ge
Nu fångar jag din blick, och du blir förundrad av konstvärket jag har gjort
Men bilden aldrig riktigt nog för mig, så jag drar fler penseldrag, litet och stort
För jag kan inte se de sanna färgerna och linjerna längre, allt är suddigt för mig
Och allt jag kan se är i färgerna svart och vitt i konstvärket gjort till dig
Jag fortsätter missbruka penselns makt för att ändra min reflektion
Försöka skapa till mig själv en tryggare relation
Men en sann konstnär blir aldrig riktigt nöjd med sin bild
Så färgerna kämpar jag med och insperationen inom mig blir vild
Hoppas att en dag jag kan lägga ner alla vapen och känna mig klar
Att tillslut nu är jag vacker, jag är helt och hållet underbar
Men tills den dagen kommer jag fortsätta pensla över det jag ser
Jag hoppas bara jag hinner blir klar innan jag denna värld överger
