BUBBALICIOUS LIKE ME

tårar faller, som löven vid höstens återkomst
och ensamheten sveper in som en kall vind
Sängen känns oändlig som mörkrets existens

Livet fortsätter med släpande steg
För jag inte direkt någonstans att gå
Dagarna förblir bara tiden som tickar
För jag har ingen dag att längta till
Blommorna vissnar men jag bryr mig ej
För jag har ingen jag kan till dem ge
Snart kommer kylan läggas sig över denna värld
Men mitt hjärta smälter då in helt perfekt
I denna hemska plats där vi överlever
om man nu kan kalla de det

Snart kommer jag se människor som håller händer
Medan mina stannar frusna för vantarna tappade jag
På någon stig där det gick en massa kärleksfulla par
Och såklart mina ensamma fotspår i snön blev kvar
Snart jag ser människor dela på varm choklad
Medan jag målar en ledsen smile på rutan brevid
Efterlämnad från paret som satt här och ej märkte mig
För vem skulle märka en ensam varelse som går förbi
Som försöker överleva denna hemska årstid
Som av någon anledning verkar så varm
Om man bara hade någons kärleksfulla famn
Men jag fryser och hackar tänder i några månader till
För åter igen detta nyår får jag ingen kyss
Precis som åren innan och det som var nyss
Och åter igen börjar nästa år utan någon
någon som somnar hos mig bredvid

Undra om varje vinter kommer fortsätta såhär
Kalla händer, sprucka läppar och hjärta av is
Tårar som faller och tänder som skakar hårt
En tom säng, en tom famn, ett tomt allting
Undra om någon faktiskt en dag
bara skulle kunna värma mig,
Tänk vad underbart..bara tänk